I det lilla är det något av ett skådespel vi bevittnar, varje vecka. En föreställning, ett förehavande som på något förunderligt sätt är både vackert, underhållande och förutsägbart på samma gång.
För just det, det lilla ja. Om vi inte tillåter oss att då och då – och kanske mer än så – att ge oss iväg till exakt det, det lilla, de små och i det stora hela ovidkommande tingen i tillvaron och i den kontext som världen just nu ser ut. Då knäcker vi oss. Då pallar vi inte. Då kan vi lika gärna packa ihop.
Vi måste mer än någonsin ta oss iväg till helgens fotbollsmatch. Vi behöver få njuta av vinet. Vi måste fasen i mig tillåta oss att ha lite brinnande bengaler på ståplatsläktarna. Vi sitter liksom fast med att bara förfoga över ett liv, och när snart varje steg vi tar ser ut att bli reglerat måste det finnas nåt slags ventil nånstans. Någon plats där man får leva ut. Där det … säg … bara en ynka smula är på gränsen.
Vad är det annars för liv och för slags samhälle vi befinner oss i?
Men skådespelet jag inledde med var det ju. Ett faktum som på nåt vis också piggar upp varje vecka. I det lilla. När startlistorna släpptes till veckans V75-omgång i söndags så låg han där på spår fem och kändes mer eller mindre given. Elitloppstvåan, den fenomenale och så intensivt tjusige Borups Victory. Som väl bara skulle ut och defilera hem sin årsdebut inför kanske en ännu bättre stundande säsong …?
Han, Daniel Wäjerstens och inte minst Mats Sundins stjärna, inledde någonstans på knappa 50 procent av insatserna på V75-spelet. En annan högintressant årsdebutant, men samtidigt en häst som inte visat sig vara på samma nivå hittills, Castor the Star en bra bit bakom på runt 23 …
Och så efter det körde det hela igång. Föreställningen, den som av tipstjänsterna (och helt oironiskt, jag tycker om er alla!) ges varje vecka. Skor runt om och ”ska gå fortast över mål” löd nån rapport från stall Wäjersten. ”Barfota och får gärna köras i ledningen” på samma gång från Westholms håll. Ja, redan där kände man vad som var på gång. Åt vilket håll proffstipspendeln skulle börja slå. På ett sätt man som sagt både kan bevittna och bli underhållen av varje vecka, och som denna veckans gulddivision kan ses som ett symboliskt praktexempel på. Nybrink började. Travrondens Daniel Berglund fyllde på. Och sedan bara fortsatte det …
Just nu, fredag kväll vid 20-tiden är ”ställningen 34-43.
Och jag måste säga att jag älskar det. Denna föreställning vi beskådar varje vecka.
35-42 några minuter senare, för övrigt. Ramla nu bara inte ur Mats Djuse!
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.