”Trav är trav”.
Olle Goop myntade uttrycket. Han menade något i stil med att i trav kan allt hända.
Jag tänkte på det igår när A Fair Day förlorade på Mantorp. Hästen som är inbjuden till Elitloppet. Hur kunde han förlora? Jo, för att trav är trav.
Debatten efter loppet blev högljudd. Belackarna fick luft under vingarna. Kanske inspirerade av experterna i atg-live?
Det fanns faktiskt de som menade att Anders Malmrot skall kräva den rosa biljetten tillbaka.
Kusken Oscar Ginman tog på sig förlusten. Han var självkritisk. Tyckte att han körde ett dåligt lopp, helt enkelt. Visst, det ligger något i det. Hade Ginman väntat med sin attack tills 700 meter återstod hade det kanske räckt till seger. Men det får vi aldrig veta.
Det fanns även andra faktorer som spelade in. Örjan Kihlström som backade med Ante La Rogue för att slippa positionen utvändigt om ledaren. Därför hamnade Oscar Ginman i en marig situation. Magnus Djuses manöver när han lämnade tredje par invändigt med Joe Dalton. För att en bit ”tjuvsvara” när A Fair Day attackerade.
Utan Djuses manöver hade A Fair Day kommit lite enklare fram utvändigt om ledaren – och sannolikt vunnit loppet.
Samtidigt skall sägas att Djuse körde som den konkurrent han var.
Efter loppet snackades det en del om att A Fair Day inte travade perfekt. Det ligger något i det – även om kusken inte höll med.
A Fair Day kom i mål på 1.11,3. Han har aldrig sprungit fortare över medeldistans. Nytt rekord alltså – trots att A Fair Day fick ett tungt lopp. Att A Fair Day förlorade skaver förstås inför Elitloppet. Det blev en liten rispa i lacken. Den rispan kan ganska enkelt putsas bort – genom att det blir seger i nästa start.
För det är ju som Olle Goop sa: trav är trav.
LP
