Hur bär man sig åt när allting snurrat runt?
Vad gör man när någonting slagit knut på sig själv?
Ja, i ett läge när det inte längre går att ens komma med några argument. Det går inte att ha någon åsikt längre. Allting har liksom blivit för dumt. Det är som när stackare är fast i föreställningen att det minsann har hetat ”negerboll” en gång i tiden. Så då är allting i sin ordning att det för evigt ska få heta så. Det finns ingen reflektion. Ingen utveckling. Allting har fastnat. Man sitter fångad i mönstren.
Ungefär så här känns det i den svenska travsporten. Just nu. Sporten sitter fullkomligt fast i spelet. Fast i spelbolaget. Sedan länge – och kanske från första stund – fast i Hasse Lord Skarplöth. Ja, jag glömmer liksom aldrig den där intervjun som Åsa Elmroth gjorde vid pressmötet i Göteborg i januari 2013, där den alldeles nytillträdde ATG-vd:n Skarplöth utöver att vara undanglidande och lagom ödmjuk, var den första jag hade hört som uttalade ATG som A-tg. Istället för at-G. Som det innan dess alltid tidigare hetat och artikulerats som.
Men efter denna stund var det som om alla ändrade sig. Nu var det A-tg som gällde. Inte at-G. Och på något sätt har det sedan bara fortsatt. Hasse Lord har via sin enorma förmåga att få människor med sig fått sätta agendan. Han fattade direkt vad som gällde. Han lindade tidigt dåvarande tunga (kritiska)röster som exempelvis Lutfi Kolgjini, Ulf Stenströmer och Roger Walmann runt sitt finger, fick dem på sin sida … och på något sätt var det sedan bara att trycka på och köra sitt race. Han tog in kompisar från tidigare arbetsplatser runt sig, ja-sägare, och körde sedan bara på.
Om han har varit lyckad och framgångsrik eller inte? Vem kan säga det? Vem kan bedöma? Jag har ingen aning. Har ni det? Hur hade det sett ut med någon annan vd? Med någon som hade haft andra synsätt. Tja, det går väl aldrig att säga, eller?
Det man kan se just nu … är att för tillfället pekar de flesta siffror åt fel håll. Omsättningen på ATG:s hästspel sjunker rejält. Och under tiden som väl ingen egentligen kan bedöma vad som varit hönan eller ägget har sporten, det som var travsporten, kraftfullt devalverats. De flesta siffror inom den – sporten – pekar åt fel håll.
Skyltfönstret. ”Skyltfönstret”. Har det hetat. I princip ingenting annat får mig mer illamående. Ni vet det där i teve. I TV4. Inom TV4-gruppen. Det har konstant varit det viktigaste. I ATG:s värld. Får vi bara finnas till i ”Skyltfönstret” så ordnar sig allt. TV4-gruppen-tiden på lördagar, det är det viktigaste travsporten förfogar över. Det är travsportens hela själ. Och ingen jävel har protesterat. Svensk Travsport (ST) har konstant gett sin välsignelse. Hasse Lord har fått sätta agendan. Skyltfönstret är det viktigaste. Oaktat alla andra parametrar. 16.20-starttiden för V75 i skyltfönstret har till exempel varit så mycket viktigare än att behålla gnistan och passionen i den svenska travSPORTEN.
I morgon lördag, den 11 februari 2023, anordnas Årets Häst-galan för de prestationer som utförts i den svenska travsporten under 2022. Detta utan att de flesta av dem som stått för dem, kan delta. Kan fira. Kan njuta. Utan att just dessa … för en stund kan koppla av och ha roligt tillsammans. Efter allt slit, alla arla morgontimmar i slask eller många minusgrader, under ännu ett arbetsår.
De befinner sig nämligen ute på en tävlingsbana då. Som vanligt liksom. Retsamt nog alldeles precis bredvid platsen för festtillställningen. Som om fotbollsgalan hade anordnats mitt under en brinnande allsvensk spelomgång. ”Och till Årets spelare utses: Sebastian Larsson, AIK” … men tyvärr, han värmer just nu upp inför bortamatchen mot Värnamo.
Men allting kommer att visas i ”skyltfönstret”. Det är viktigt. Det är det viktigaste.
Ja, vad gör man när en sport (ST) fullkomligt tappat all själ och slagit knut på sig själv?
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.