Den lär, ’så att säga’, inte bli riktigt lika ikonisk som den oförglömliga historiska bilden från 1983. Den som togs av Claes Kärrstrand (se nedan) och väl är den bästa och starkaste som i travsporten kommit ut ur en fotorulle, genom alla tider. Jag vill åtminstone ha den till det.
Den på Bo William Takter efter Derbysegern med Micko Fripé en gråmulen och småregnig första septembersöndag på Jägersro 1983.
När den ikoniske travtränaren i ett triumferat leende blickar upp mot Malmöhimlen; för att liksom tacka nåt där uppe, peka på att nånting måste ha varit med honom den här dagen. Eller i det här livet …
I går gjorde Daniel Redén alltså samma sak, låt vara blott framför TV4:s kamera. Och knappast fanns där någon bildfotograf i närheten för att föreviga det hela á la Bo William, och nä … en skärmdump från mig lär varken bli helgens eller årets bild eller vara i minsta närhet av att konkurrera med Kärrstrands praktverk.
Men åtminstone så kunde jag inte undvika att ögonblicket tog mig tillbaka till 1983. Denna Kriteriedag drygt 39 år senare, när precis varenda Redénstjärna stod rätt på den Solvallahimmel Daniel pekade upp mot. Nästan otäckt rätt, med nästan läskig millimeterprecision, ja, för när Xanthis Harvey klev över mållinjen som vinnare i treåringarnas största löpning hade han – om han själv vetat – kunnat rätat upp sitt huvud en aning och tittat upp mot det rum i Hästsportens Hus, med utsikt mot Solvallaovalen, där Överdomstolsförhandlingarna kring hans far hölls i våras.
Och tänkt. Se så det kan gå.
Se så allting kan falla på plats. Till sist.
Naturligtvis var det också ungefär åt det hållet Daniel Redéns tankar svävade. Som var det han lyfte sitt finger på grund av. Att nånting måste ha varit med honom den här dagen. Eller i det här livet …
Och min rätt krasst oromantiska syn på det som möjligen finns ”där uppe” till trots.
Så hade jag gjort samma sak.
Henrik Ingvarsson
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.